I min forskning, byggd på insatserna av John Långberg och Ragnar Boman, har jag fått fram att av 1 272 personer som satt på en rote/befälspost vid årsskiftet inför år 1700 blev 78 stycken bedömda som odugliga - för gamla eller sjukliga eller på annat sätt för svaga.
8 stycken avled eller skakades i olycka - benbrott t ex - innan avmarschen från Dalarna och en rymde; Erich Jespersson Sparff vid rote 71 i Västerdals kompani som värvades 1690 med anges med avsked och orsak "rymning" 16 mars 1700.
Andelen som alltså bedömdes som "odugliga" - p g a ålder, sjukdom eller annan faktor som gjorde dem otjänliga - utgör alltså cirka 6,1 % av de indelta.
Rättviks kompani hade allra flest med 21 stycken "odugliga" och Mora kompani minst med 5 stycken.
Nedan följer en del kommentarer som följde noteringen om avsked i rullorna:
"Gammal och Bräklig"
"Sjuklig och odulig"
"Sjuklig av värk"
"Sjuklig p g a värk i lederna"
"Ofärdig i Benet"
"Sjuklig och bräcklig"
"Ofärdig"
"Förkyld om fötterna"
”för däss ållderdom och bräckelighet skull”
"gamall och förlamadt"
"Gamall och Bräkelig"
"Gammall och Bräkelig tienst 39 åhr"
"Oduglig till marsch"
"För dess siukdom och bräklighet"
Nils Nilsson Gladg från Kyrkbyn i Orsa slapp med kommentaren:
"Har stort hemmans bruuk får leya för sigh"