Indelningsverket generellt och dess införande i Dalarna särskilt hade som en positiv faktor att kronan kunde få en säkrare tillgång till villiga soldater än de utskrivna, som inte sällan gömde sig i skogarna då det var dags att mobiliseras.
Men även i indelningsverket fanns förstås individer som av olika anledningar inte stannade vid sin rote utan "rymde". I Dalarna valdes ofta bondsöner eller hemmansägare till att besätta roten och det gjorde den förstås stabilare. Men även i Dalregementet förekom att soldater "rymde" från sin rote.
Nedan visas en lista på det antal rymningar per år som skedde i Dalregementet från 1690 till den sista noterade rymningen innan kriget i mars 1700. De är totalt 72 stycken.
Ökningen 1697 och 1698 beror givetvis på den svält som då förekom i landet p g a missväxtåren.
Noterbart är att det förekommer soldater som rymt från en rote men insatts igen på en annan senare: Så är fallet med Johan Andersson (född 1664), som rymde från rote nr 6 Sill, Hjärpbo by Stora Tuna socken, vid Gustafs (överstelöjtnantens) kompani 1694-05-27 men insattes på nr 148 Plockare senare 1694 (han kan följas till medio 1708).
(I kommande post ska jag visa antalet rymningar per kompani.)