Under början av 1680-talet omorganiserade Karl XI den svenska krigsmakten genom beslutet den 27 oktober 1682, kallat det Yngre indelningsverket. Det innebar ett enhetligt system för knekthåll i hela riket.
Systemet byggde på äldre modeller där allmogen förband sig att sätta upp och försörja ett regemente på 1 200 man i både freds- och krigstid. Syftet var att skapa en vältränad och snabbt mobiliserbar armé, vilket inte var möjligt med tidigare metod av utskrivningar.
Infanteriets soldater organiserades genom rotar, där flera gårdar tillsammans ansvarade för en soldats utrustning och försörjning. Soldaterna avlönades genom naturahushållning, och rotebönderna befriades från utskrivning.
Nedan är ett exempel från hur rote nummer 10 Timgubber vid Majorens (Leksands) kompani såg ut, d v s de hemman som tillsammans svarade för den indelte soldaten - som också syns i listan som "soldat Pähr Erichsson i Ytteråkerö". Huvudbonde på denna rote var Lars Ersson i Västannor, som hade 1 227 bandland, jämfört med t ex Päder Matzons änka Anna i Utby med 434 bandland eller soldaten själv med 284 bandland.
Ett bandland var ett ytmått för mark från just Dalarna som motsvarar 12,69 kvadratmeter, också 36 kvadratalnar, d v s 6 x 6 alnar. En svensk aln motsvarade 2 fot, där en fot var 0,2969 meter och således var en aln 0,5938 meter. Därmed var ett bandland 6 x 6 x 0,5938 = 12,69 kvadratmeter. Soldaten Pähr hade i detta fall därmed ca 3 600 kvadratmeter mark att odla.
Måttet kallades även band eller kärve, då ett bandland ansågs kunna leverera en skörd av ett "band", det vill säga en kärve.
Soldaten Pähr värvades 1680 och fick nattvarden i Leksand sista gången Invocavit (första söndagen i fastan) 1700, varefter han drog ut i kriget. Han blev sotdöd efter slaget vid Narva i november 1700. Noterbart är att han 26 december 1699 gifte sig med Anna Pärsdotter från byn Utby 1.11 i Leksand, d v s dottern till änkan efter Päder Matzons Anna i Utby, d v s inom samma rote och givetvis inget ovanligt alls.
Informationen/datan nedan om roten är tagen från forskning gjord av John Långberg.